Det här med att blogga har ju lite stått på hyllan nu en längre tid. Jag har ingen direkt motivation och jag vill försöka få skolan fixad i första hand.
Som många av er vet har jag haft det tufft med skolan ända sen i våren 2013 då jag nästan bokstavligen gick in i väggen. Känslan av att krocka med verkligheten är svår att förklara men man kan väl säga att det blev som en käftsmäll i ansiktet och jag menar inte en bitch-slapp utan mer likt ett knytnävslag som håller i en tegelsten eller två. Ångest och panik stiger om vartannat då man inser att man är mitt i slutspurten och det är nu man borde få något gjort!
Hjärnan stänger av och man vill inget hellre än gräva ner sig i overklighetens värld och det är precis vad man gör. Oavsett hur många gånger man försöker tänka logiskt och bli arg på sig själv för att dagar, veckor och månader rusar i väg utan att man har tagit tag i det man egentligen borde ta tag i dvs. verkligheten.
Att bli vuxen är verkligen att få ner en på jorden och när man upptäcker att man verkligen inte längre kan klassificera sig som äldre tonåring längre vet man inte riktigt vart man skall vända sig. Plötsligt är det en massa måsten som dyker upp i en tillvaro och dessa kan man inte ignorera så lätt. Ekonomi, vänner, familj, utbildning, drömmar, karriär är bara några av de tankar som snurrar i en huvud.
Att hitta tillbaka till motivationen efter en sån här käftsmäll är svår, men jag har bearbetat det i ett års tid och nu i början på detta år har det blivit bättre, ännu inte 100% men bättre.
Jag försöker att hålla mig borta från skuldkänslor och försöker sätta mig först, tacka nej och hålla fast vid det. Även om det är svårt ibland och det trycker på från alla håll så försöker jag.
Att få skuldkänslor är en av mina största brister då jag hatar att göra andra ledsna och besvikna men detta är MITT år och det skall jag stå fast vid. Det må låta hur själviskt som helst men vi har alla rätten att få vara själviska ibland och det är inget fel med det.
Nu vet ni lite av vad som har hänt/händer i mitt liv. Detta är ingenting jag tycker om att prata om och jag försöker undvika samtalsämnet så mycket som möjligt. Helt ärligt så hatar jag att prata om min tillvaro just nu så om ni har funderat på varför jag är så sluten är det för att jag bearbetar saken på egen hand i min egen takt och saken blir bara värre om jag pressas att prata om det.
Bloggen kommer troligtvis vara rätt så tom fortsättningsvis då skolan kräver all min energi.
Men ni kan alltid besöka min Tumblr ->
TIGERFLICKAN
