“A mother wolf breaks into a hunter’s den and takes back her cub, only to find it a motionless trophy.
She sings a lullaby hoping that the cub would finally sleep.
Little does she know that a young hunter stalks them back from the den.”
Det var längesen jag grät så här mycket - så fruktansvärt sorlig.
Grät i princip från början till slut och kunde inte sluta efter att den var slut heller.. se den och bli berörda och få er en tankeställare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar