Jag var och klippte mig igår och jag hade hela helgen gått och väntat för jag hade nämligen bestämt mig för att göra en liten förändring. Jag tänkte ha frisören att klippa lugg åt mig...
Efter några timmar efter att det hade hänt så fick jag ångest. YEY!
Ångesten har då blivit värre nu under dagen medan jag varit på jobb och det har pendlat mellan dåligt -> ok -> bra.
Jag har hållit på att intala mig själv hela dagen (jag håller på ännu) att gjort är gjort och håret växer ut igen, snabbare än vad jag tror. Jag tror (läs hoppas) att det blir bättre bara det har fått växa ut lite så att det inte ser så stelt ut och så att jag kan ha det ännu mer som en snedlugg. Det är det enda jag kan göra just nu för klippt är klippt.
Detta får helt enkelt bli en läxa att tänka efter ordentligt innan jag får för mig att bara klippa av mig håret.
För att må lite bättre så kan jag sätta upp pannluggen så den är ur vägen men det är ju inte riktigt samma sak som jag hade tidigare.. suck..
Jag vet att många tänker nu "men det är ju bara hår!", och ja, det stämmer det är bara hår men det är mitt hår, en del av min identitet. Jag har alltid varit petig till när det gäller mitt hår, det mest drastiska jag har gjort med det är när jag klippte av det och färgade det för första gången, detta hände när jag var 17/18! Efter det har jag egentligen bara låtit det växa för jag har alltid föredragit långt hår.
Men som jag är så får jag infall och tänker att "Hey,skulle inte detta vara coolt att göra" och vips så har jag klippt till mig en pannlugg!
Ja, som sagt livet kunde vara mycket värre men för en människa som lätt får ångest så är detta väldigt svårt att hantera.
Allt jag kan tänka nu är VÄX, VÄX UT FÖR SATAN!
_______________________________________________________________________________________________________________________________________
I went to the hair dresser yesterday after waiting the whole weekend, bc I had decided to make a change with my hair. I wanted to get bangs..
After a few hours after the deed was done I got anxiety. YEY!
The anxiety have been incresing from yesterday till today in rapid succession and today at work I've been thinking about this the whole time and it's gone from bad -> ok -> good and over again.
I've been trying to tell myself that what's done is done and my hair will grow out again, faster than what I believe.
I think (read hope) that it'll get better as soon as it's been able to grow out a little so it won't look so stiff and so that I'll be able to have it more like a sidefringe. That's the only thing I can do right now bc cut is cut.
This will just be a lesson till next time so that I'll really think about it before I just decied to do something like this by a whim.
To make myself feel better I know that I can just put it up and away with hairpins but ofc it's not the same thing as how it was before..sigh..
I can imagine that there are a lot of ppl who's thinking now that "It's only hair!", and yes, it is only hair but it's my hair, it's a part of my identity. I've always been picky about my hair and the biggest change I've done with is was when I cut it short and colored it for the first time, this happend when I was 17/18y old! After that incident I've just let i grow bc I've always liked long hair.
But as I am who I am, I have a tendency to get this stupid whims and at those moments I only think "Hey, wouldn't this be pretty cool" and oh, look at that I got myself a fringe!
So yes, as I said, life could be much worse but for a person who easily get anxious this is very difficult to handle.
All I can think about now is GROW, GROW OUT DAMMIT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar